Terminen börjar nu men fullfart!
I morgon har vi välkomsdagen som är en v våra störta evenemng i kåren uunder året då all i åren är ute i rörelse.
Det första dagarna är alltid svåra eller kompliserade ibland stressiga. Så hade jag det då jag började på SU drygt två år sedan. Universitetet var både känt okänt. Min mamma läste här när jag var liten. Jag kom ihåg det rutiga golvet vid huvud byggnaden och kaffe automaterna. Det var mina första minnen från SU: ¨När jag börjar som 19 årig på SU, så käns det lite läskingt fast endå inte. Pga min synskada var jag ”tvungen” att ha mer kontakt med intionens administration. Jag fick snabbare kontakter och så småning om känd allt lite lättare.
Det tång mig ungefär ett år innan jag kände mig riktigt hemma i SU. Efter många kvällar och tidiga mornar känes SU som ett andra hem. Jag spänderade mer tid i SU en i min etta som jag hade då vi Telefonplan.
TIderna ändras, nu spänderar jag mer tid på kåren än i SU.
Så kan de bli… nu sitter jag hemma.
Jag gick hem tidigare i dag då jag känner mig sjuk och inte så social.
en av det få dagarjag faktist är hemm så här tidigt.
universitets tiderna ändrar på mycket i ens liv om man bra tillåter det hända.
Ta shansen och ändra du med både dit och SU.s liv!


